MABE SkinnFasonerHB                     Nyp dig i skinnet och lägg oss på minnet! 

        


Startsida 
Nyheter
Webbutik
Företaget
Kontakt
 

 

Accessoarer

Armband
Axelband, gitarr
Boa
Bälten
Halsband
Mössor
Scarfs
Skärp
Smycken 

Örhängen

 

Förkläden

Förkläden
Grillförkläden

Serveringsförkläde
 

Inredning

Babyskinn
Bruksföremål
Kontorsinredning
Kuddar
Lammskinn
Vinställ

 

Skrivbordstillbehör

Menymapp
Musmattor
Papperskorgar
Pennburkar

Skrivbordsunderlägg

Skrivbordstillbehör
Underlägg, klaff
Underlägg, konferens

Underlägg,transparant
 

Kläder

Damkläder
Herrkläder

 

Kökstillbehör

Förkläden
Glasunderlägg
Grillförkläden
Grytunderlägg
Menymapp
Serveringsförkläden
Vinställ

Västförkläden
 

Presentreklam

Presenter
Nyckelhållare
Presentreklam 
 

Portfölj

Kalvskinn
Oxhud

 

Ryggsäckar

Citysäcken
Jaktryggsäckar

 

Väskor

Pilotväska
Axelväskor
Damväskor
Mjuka väskor
Stora väskor

 

Övrigt

Leveransvillkor
Logo
Lädervårdsprodukter
Ordlista
Skötselråd

Hitta till oss
 

 

 

 

    


 

 

 

 

Ordlista

Skinn och Läder

Skinn är ett levande natur material. De sår och insektsbett som djuret får under sin livstid ger karaktär åt skinnet. Hur djuret har levt påverkar skinnets karaktär och kvalité. Tex. ålder kön och livsföring. En ko som har kalvar många gånger ger hudar där buken är tunn och uttänjd. Skandinaviska hudar är känna för god kvalité. Det beror på att vårt karga klimat kräver att djuren har ett bra skinn som skyddar dem från kyla. Vi har även god djurhållning. De får mat på bestämda tider 3ggr om dagen. 

Råhud

Skinnet som flås av efter slakt kallas råhud, och måste genast saltas in i väntan på garvning.I och med garvning och konserverar skinnets egenskaper. Man stoppar förruttnelse processen. Man skiljer på hudar och skinn. Hudar fås av stora djur, tama såväl som vilda. Ex. ko, häst, älg etc.  Skinn kallas de mindre djur som fisk, lamm, får, getter etc. 

Hudens uppbyggnad består av 3 skikt

1. Överhuden
2. Papillarskiktet
3. Retikularskiktet

Huden är uppbyggd nästan på samma sätt hos alla djur med små undantag. Ytterst skyddas huden av hår, ull eller fjäll. Under detta skydd finns den så kallade överhuden. Överhuden är relativt tunn och ger varje djurart en karakteristisk narvbild. Under överhuden kommer papillärskiktet. Där är håret och ullen förankrad. Här finns också talg-, svettkörtlar och muskler. Sedan kommer rekikularskiktet det som är lädermaterialet. Rerikularskiktet kan spaltas eller falsas ner så att man får lämplig tjocklek på skinnet. Under detta finns fettlager och hinnor.

Narvsida
Nappa och narv är det som kommer från det yttre, översta skiktet.

Nubuck och spalt
Tas ifrån mitten partierna av hudlagret.

Mocka
Är den sida som varit inåt mot köttsidan.

Skillnaden mellan skinnberedning och garverier

Läder tillverkning är ett av de absolut äldsta yrken vi känner till. Det har anor tillbaks till den tiden då naturfolket själva var tvungna att göra skor och kläder, långt före den tiden när marknads och handelsplatser började finnas. Från början var det enbart pälsskinn som gjordes (skinn med

djurets hår kvar). Det kallas för skinnberedning när man vill ha pälsen kvar. Hur som helst om inte hudarna eller skinnen behandlades så började de ganska snart att ruttna och lukta illa. Våra förfäder upptäckte olika sätt att behandla hudarna på ett exempel var att de lät skinnen ligga ute i solen ett par dagar, då blev skinnen hårda och stela men lukten försvann.

Se film!

Skinnberedning

Skinnberedning när man vill ha pälsen kvar.

Beredningsprocessen 

Beredningen skiljer sig beroende på om det är ett fårskinn eller nöthudar som bereds. Skillnaden mellan de två typerna är att nöthudarna är tyngre och mer tidskrävande att arbeta med. Nöthudarna tar också en annan väg genom produktionen, med vissa unika arbetsmoment. Nedan förklaras processen för fårskinnen. Hela beredningsprocessen innehåller 30-40 arbetsmoment beroende på slutprodukt. Denna process kan kortas ned till nio huvudmoment som beskrivs närmare.

1. Konservering
Detta är en viktig process som har stor inverkan på slutresultat av produkten. Denna process sker precis efter slakt och innan skinnen kommer till Tranås Skinnberedning. Skinnen kan anlända både saltade och torkade. Saltade skinn kan bevaras i upp till ett år.

2. Tvätt och vekning
Först tas det mesta av ullen bort med råklippning. Skinnet tvättas sedan i 35 grader med vanliga, biologiskt nedbrytbara tvättmedel. Efter detta får skinnet ligga i kallt, saltbräckt vatten för att återfå sitt ursprungliga skick. Dagen efter tas alla kött- och fettrester bort maskinellt, genom så kallad fläskning, och skinnet bearbetas slutligen med hjälp av enzymer som bryter ned fetter och luckrar upp proteinet i lädret.

3. Syrabetning
Genom att tillsätta myrsyra stoppas hela vekningsprocessen och en ny form av konservering skapas. Skinnet ligger i detta stadium i minst två dygn, men kan principiellt förvaras så här i flera månader.

4. Garvning och återfettning
Det finns många olika sorters garvämne att välja på. Det vanligaste garvämnet för garvning av skinn är det trevärdiga kromsulfatet, men garvningen kan också ske på ekologisk väg. Denna process är till för att få ett skinn som tål stora mekaniska påfrestningar. Det är också garvningens kvalité som avgör dess tvättbarhet.

5. Torkning
Torkningen föregås av en våtpressning där så mycket vatten som möjligt pressas ur på mekanisk väg. Skinnet torkas helt torrt vid en temperatur 35-40 grader. När skinnet har torkat första gången drar lädret ihop sig och blir hårt och buckligt.

6. Återfuktning och sträckning (utstötning)
Det hårda och buckliga lädret blöts upp igen med vatten och fett och sträcks sedan ut med maskiner så mycket det går.

7. Torkning
Skinnet torkas sedan en andra gång för att behålla den form som den fått i sträckningen.

8. Mekanisk bearbetning av lädret och avfettning
Skinnet sträcks även i torrt skick. Sedan sker lejdring vilket innebär att skinnen körs tillsammans med bokspån i roterande tunnor för att uppnå ett mjukt läder och en ren ullsida. Avfettningen som sedan sker är en slags kemtvätt som sänker skinnets fetthalt väsentligt.

9. Färdigbearbetning av ull och läder
Efter avfettning slipas, kardas och putsklipps skinnet.

Garvningstekniker

Det finns många olika garvningstekniker där av kvalitéer på skinn och läder. När man ska välja vilken garvteknik man vill använda sig av ska man börja med att tänka på vilka egenskaper man vill få ut av skinnet efteråt. Där efterväljer man bearbetning finish ovs.

Så det är inte en garvning eller skinnsort som ger den bästa kvalitén. Utan skinnet egenskaper lockas fram på olika sätt beroende på teknik. Alla är bra fast på olika saker.

Vegetabilgarvning

Garvning medhjälp av växtextrakt och bark.  

Historia:
Oklar tidpunkt när våra förfäder kom på veg.garvningen. Dock på visar forskarna att det var slumpen som också lede fram till denna teknik.

Det gamla uttrycket ”att gå genom ekluten", kommer ursprungligen från garvaryrket där våra förfäder arbetade med garvsyror från ekbark.
Men utvecklingen har gått fram även på den här garvnings tekniken. Nu används nya snabbare vegetabiliska garvämnen som skickliga kemister blandar efter hemliga recept.

Så här går vegetabilgarvningen till:

Först måste hudarna befrias från hår. Det sker genom kalkning som är ett av de viktigaste momenten i läderframställningen. Redan här avgörs om lädret ska bli mjukt och töjbart möbelläder elIer otöjbart remläder.
Kalkningen sker i roterande s k valkar. Den kalkade huden får sedan gå genom skavmaskinen som får bort fiberrester.
Huden är nu nästan genomskinlig, men du kan fortfarande se att den kommer från ett svart- och vitbrokigt djur. Huden kanttrimmas samtidigt av erfarna hantverkare. Spaltmaskinen är ett under av precision. Den delar huden i två skikt.
Narvsidan som ska bli förstklassigt full narvläder blir exakt lika tjock överallt. Det andra skiktet (spalten) blir så småningom ett läder med mocka karaktär på båda sidor.

Efter kalkningen är hudarna starkt alkaliska. För att sänka pH-värdet behandlas de med ett särskilt enzym, Parkreas enzym, som också löser vissa äggviteämnen och gör huden smidig.

Sedan börjar själva garvningen som numera bara tar några dagar i de effektiva garvvalkarna. Vegetabiliska garvämnen från bl.a. Mimosaträdet används.
Blandningen av garvämnen sker enligt recept som utarbetats under otaliga experiment av skickliga kemister. Varje lädersort har sin speciella blandning. Därefter falsas/hyvlas hudarna till rätt tjocklek. Ytterligare en maskin med hög precision.

Efter kalkning och garvning har allt naturligt fett försvunnit ur hudarna och måste ersättas. Detta görs på olika sätt för olika lädersorter. En del behandlas med fett i en uppvärmbar smörjvalk. Andra anilinfärgas och infettas därefter med vattenlösliga fetter.

Utsättningsmaskinen pressar ut vatten och slätar ut huden. Lädret torkas nu på olika sätt. En del varmlufttorkas, medan andra spänns upp på ramar för att bli helt släta. Möbellädret millas därefter i en roterande valk genom att gnidas mot varandra för att få önskad mjukhet. Noggranna och rutinerade ögon sorterar och renskär hudarna.
Finishen förbättrar lädrets egenskaper och tålighet mot yttre påverkan. Hudarnas yta mäts med hjälp av optisk avläsning.
Ytmåtten som används är kvadratfot (Ft2) eller kvadratdecimeter (Dm2). Efter mätningen är hudarna färdiga till försäljning. Genom olika garvningstekniker får vi fram många lädersorter med helt skilda egenskaper. BI a olika tjocklekar, töjbarhet, smidighet och yta.

Användnings område idag:
Skor, väskor, skärp, hästsport och ortopedteknisk hjälpmedel.

Egenskaper:
Naturliga skinn. 
Fördelar:
Suger upp fukt, bra till skor. Går att våtforma, infärga och polera. Blir skinn som kommer att åldras med behag. Får en fin patina.
Nackdelar: Lång garvnings process 3-8 månader. Tjocka och osmidiga.
Inte lämplig till beklädnads. Mörknar med åren. Känsliga för sol.

Sämskskinn, Fett och rökgarvning

Garvning medhjälp av tranolja och värmebearbetning.

Historia:
Den äldsta tekniken är fett och rökgarvning. Våra förfäder skrapade av fettet från de flådda hudarna. Sedan arbetade de in det igen i skinnet och lyckades på detta sätt stoppa förruttnelse processen i hudarna. De använde hudarna till kläder men även klädde de sina tält med djurhudarna. Eftersom de var ett vandrande folk så flyttade de sin tält och kåtor ofta. Då lade de märke till att skinnen som var närmast rökhålet hade klarat sig bäst. De skinn var mycket mjukare och smidigare. Kom de på att en kombination av värme som hjälper till att få fettet att tränga in i skinnet är bäst. Eskimåerna använder än idag tranolja från valen att garva sina sälskinn med. Där av den gula färgen och karaktäristiska doft. 

Användnings område idag: Sämskskinn, biltvätt
Egenskaper: 
tvål vatten

Fördelar:
vattentåligt
Nackdelar: Doft och färg     

Kromgarvning

Kromgarvning är en garvning medhjälp av trevärdigt krom.

Historia: 1853 uppfann den svenske apotekaren Karl Hyltèn-Cavallius en process med kromsalter som den aktiva mineralen. Denna metod utvecklades och sedan 1800-talets slut är kromgarvning den metod som används mest.

Användnings område idag:
Beklädnads-, möbel skinn m.m. På alla  områden där smidighet, styrka, slitage är viktigt.
Egenskaper:
Fördelar:
Snabb garvnings process tar 6 veckor. Slitstarkt ock tåligt. Går att få riktigt tunna skinn. Tålig mot yttre påverkan så som sol. Lättare att rengöra.
Nackdelar:
Det känns inte bra att ha direkt emot huden med tanke på allergirisk. Vid köp av kläder se till att få foder. Måste färgas då skinnet i naturellt tillstånd får en tråkig gul-grön krom ton.

Fakta om krom

Mot slutet av 1800-talet upptäcktes kromsalternas användbarhet i garvningen. Detta revolutionerade garverinäringen. Processer som tagit månader och år kunde med kromsalt genomföras på betydligt kortare tid. Garvningstiden minskade från 6 månader till 6 veckor!

Krom kan förekomma i många former och med olika saltbindningar. Detta är värt att komma ihåg, inte minst i den något onyanserade debatten om krom.

Krom finns i naturen. Grundämnet krom har den kemiska beteckningen Cr. Kromsalter kan dels vara gröna. I dessa föreningar har krom laddningen +3. Man talar då om "3-värt krom" (trivalent).
(3-värt krom är också ett essentiellt näringsämne. Brist på krom kan leda till att du blir sämre på att utnyttja blodsockret och därmed känna ett större sötsug. Kanske är det så att du går och är godissugen i onödan?).

De gröna kromsalterna är ofarliga

Det är givetvis det 3-värda icke-giftiga gröna kromet som används som garvämne vid beredning.
Obs! Ej att förväxla med "6-värt" (hexavalent) krom som är gulrött och giftigt och kan vara cancerframkallande. Detta är olämpligt till garvning och dessutom förbjudet. Har använts inom lackeringsindustrin.

Det är alltså de gröna kromföreningarna som ingår i garvämnen. Det är för pälsskinn den mest äkta och optimala garvning man hittills känner. Denna metod används till 85-90 % över hela världen för att få god tvättbarhet och mjuka smidiga pälsskinn.

Skillnaden mellan olika infärgningar

Det färgade lädret brukar man dela upp i tre klasser anilinfärgat, semianilinfärgat och täckfärgat.

Olika ytbehandlings metoder

Fullnarv läder

Först har vi det ofärgade lädret så kallat natur läder, ”äkta” natur är vegetabilgarvad fullnarv.

Färgning och finish

 

nahkatiedot_swe

Anilin läder

Anilinfärger används inte längre eftersom de är giftiga men namnet Anilin används fortfarande och betyder färg som går in huden. Anilinfärgas genom ett bad. Skinnet blir genomfärgat. Vid snitt i skinnet ser man samma färg rakt igenom. På narvsidan kan man se skinnets struktur med insektsbett och ärr. Pga. avsaknad av finish blir detta skinn känsligt för fläckar. Men det är en förstklassig kvalité. Detta ger en äkta skinn känsla. Denna kvalité åldras med behag och får en härlig patina. Anilinfärgat läder är genomfärgat helt och hållet i ett färg- och fettbad. Även här behåller lädret sin naturlig vackra yta samtidigt som det blir smidigt och mjukt.

Anilinfärgat läder är läder av högsta möjliga kvalitet så kallad fullnarv. Endast 5% av allt läder som garvas går att använda till detta mycket exklusiva läder. Det anilinfärgade lädret får behålla sin naturliga yta, vilket betyder att lädret kan andas och åldras med tiden. Detta läder har en enastående läder känsla och om det sköts på rätt sätt är det nästan outslitligt. Det är dock ganska så känsligt mot fläckar eftersom det inte har någon ytbehandling.

 

Semianilin läder

Semianilinfärgat läder får förutom infärgningen en viss ytbehandling, som gör lädret lite tåligare mot fläckar än vad det anilinfärgade är. Det är också lite billigare.Skinnet blir först genomfärgat genom ett anilinbad. Efter genomfärgningen läggs ett skikt med pigmentfärg och en genomskinlig finish på. Det gör att skinnet behåller egenskapen att man kan se ner i narvteckningen och upptäcka små ärr m.m. Men det är nu ett tåligare skinn som tål fläckar betydligt bättre. Åldern visar sig inte heller lika påtagligt som hos anilinet. Kan jämn föras med trä som har laserats, betsats. Semi-anilinfärgat läder är det närmaste naturläder du kan komma. Här läggs bara på ett tunt, skyddande lager ytfärg. Lädret behåller samma fina struktur som naturläder.

Täckfärgat läder

Täckfärgat läder har precis som det låter en heltäckande yta, som även döljer en del fel och skavanker i lädret. Jämförbart med olje- eller latexfärg på trä. På grund av sin heltäckande yta så är detta lädret betydligare mer tåligt mot fläckar och är relativt lätt att torka av. Går ej att se skinnet naturliga karaktärer med ärr och insektsbett. Det täckfärgade skinnet upplevs som slätare och stelare. Blir mycket tålig mot smuts och fläckar och lätt att rengöra. Täckfärgat läder är mest lättskött. Det täckfärgade lädret är betydligt billigare än det anilinfärgade och det har också tappat en hel del av läderkänsla och mjukhet. Det tål solljus, smuts och väta bättre än något annat läder och används därför mest till möbler och bilindustrin.

Olika skinn och läder kvalitéer

Vi talar här om läder, men är det någon skillnad på beteckningen skinn eller läder? Nej egentligen inte, man brukar använda ordet skinn till de hudar som garvats lite mjukare och smidigare så som möbel skinn som används till möbler, bilinredningar, kläder mm.

Lammskinn

För att få kallas lammskinn måste skinnet komma ifrån ett ungt djur dvs. högst 6 månader gammalt. Om lammet aldrig blivit klippt kan du se den obligatoriska lammkroken. Längst ute i toppen av pälsen är det en lock som ser ut som en krok. Lammkroken raknar när lammet blir till får efter ca ett halvår. Syns bara på oklippta skinn.

Fårskinn

Fårskinn är oftast större och med fördel plädklippta. Görs även mycket nappa skinn av får dvs. skinn utan pälsen kvar.

Nappaskinn

Nappaskinn är smidiga beklädnadsskinn som används till kläder.

Mockaskinn

Mocka sidan är den sida som är hudens undersida. Den sitter längst in mot köttsidan. Mockaskinn är ofta smidiga beklädnadsskinn som används till kläder.

Skillnaden mellan skinn  och läder

Hur du skiljer på skinn och läder. En enkel regel att hålla sig till är att skinn går att skrynkla det gör inte läder. Skinn mäts i kvadrat fot.

Fullnarv läder av oxhud

Plattläder 5-3,5 mm tjockt läder för sadelmakeri och industriprodukter, remmar m m.

Remläder 3,5-3 mm otöjbart men ändå smidigt läder för bl a remmar, möbler och packväskor.

Fettat remläder är främst avsett för hundkoppel och liknande produkter som används i hård miljö.

Vegetabila sidor 2,5-2 mm har ett stort användningsområde, bl a till möbler, bälten, väskor, remmar och skor.

Möbelläder är ett tunt, smidigt och töjbart läder, utmärkt till möbler, väskor, och mycket annat.

Getnappa

Starkt och stadigt skinn. Har grövre narv än lamm.
Används mest till beklädnadskinn. Storlek: 9-12 kvadrat fot.

Svinmocka eller nappa

Finns i svinmocka och nappa. Nappa används mest till handskar. Svin är lätt att känna igen på narvteckningen då man tydligt kan se var borsten har växt. Det är glest mellan stråna. Används mest till beklädnadskinn. Finns inte svenska skinn ute på marknaden då vi styckar grisen med svål. Mesta dels från Japan. Kallas ibland japanska sidor.  Storlek: 9-12 kvadrat fot.

Kohudar

Tjockt starkt tåligt skinn. Finns både i veg.och kromgarvade. Har fin narvteckning. Storlek:40-50kv fot

Renskinn

Skinnet är tunt ock stadigt. Väldigt kompakt. Narvteckingen är slät. Men ett kännetecken som bara renen har är kormflugans fina ärrbildning. Kormflugan lägger sina ägg under renens hud. Äggen kläcks och larven är kvar tills den växt på sig och lämnar inte renen förrän den har blivit in flyg färdig. Storlek: 15- 25kv fot.

Älghudar

Läder från skogens konung älgen är exklusivt inte bara för att det kommer från skogens kung, utan för att dessutom är tillgången ganska begränsad. Skinnet  är tjockt och mycket elastiskt. Upplevs svampigt. Har grov narvteckning. Storlek:40-50kv fot.

Nubuck

Nubuck och spalt
Tas ifrån mitten partierna av hudlagret. Varken mocka eller nappa.
 Läder skiktar man oftast upp i två delar, narv läder och spalt läder. Dessa falsar man sedan ner till önskad tjocklek. Narv lädret är den fina delen (narvsida=hårsida) och även det yttersta lagret av huden. Nubuck läder kallar man det undre lagret av huden. Det kan förädlas på flera olika sätt exempelvis genom slipning och färgning.

Lädersorter

Plattläder 5-3,5 mm tjockt läder för sadelmakeri och industriprodukter, remmar m m.
Remläder
3,5-3 mm otöjbart men ändå smidigt läder för bl a remmar, möbler och packväskor.
Fettat remläder
är främst avsett för hundkoppel och liknande produkter som används i hård miljö.
Vegetabila sidor
2,5-2 mm har ett stort användningsområde, bl a till möbler, bälten, väskor, remmar och skor.
Möbelläder är ett tunt, smidigt och töjbart läder, utmärkt till möbler, väskor, och mycket annat.

Kalvskinn

 

Oxhud

 

Spaltläder

Varken mocka eller nappa. Kommer i från mitten partierna i huden. Läder skiktar man oftast upp i två delar, narv läder och spalt läder. Dessa falsar man sedan ner till önskad tjocklek. Narv lädret är den fina delen (narvsida=hårsida) och även det yttersta lagret av huden. Spalt läder kallar man det undre lagret av huden. Det kan förädlas på flera olika sätt exempelvis genom slipning och färgning. Spalt läder är billigare än narv läder och står för ca 60% av det som tillverkas i läder idag.
MABE SkinnFasoner syr bara i spalt på kunders begäran.

Lammnappa

Smidiga ofta kromgarvade skinn. Används mest till beklädnadskinn. Vill man ha pälsen  kvar på skinnet så bereder man skinnet i stället för garvning. Storlek: 6-9 kvadrat fot.

Mått

Läder mäter man i kvadratfot (1 kvadratfot =30,48 x 30,48 cm) Det går 10,76  kvadratfot per kvadratmeter. Med beteckningen ”hud ” menar man hela djurhuden. En halv hud kallar man för sida.

Yrkes grupper

Sadelmakare

Sadelmakare, yrkesmän som arbetar inom många områden och material.
I grunden är det läderhantverket är det som förenar oss och bland våra specialkunskaper finns: sadeltillverkning, sadelomstoppningar och renoveringar, selmakeri, samt tillverkning av bälten och remmar. Bilsadelmakeri, inredningssadelmakeri, väskmakeri, etuimakeri, ortopedsadelmakeri och handikappanpassningar är andra specialkunskaper en sadelmakare kan ha.
Ett mångfacetterat yrke som står för tradition, kvalitet och förnyelse.

Körsnär

En körsnären arbetar med att konstruera och tillverka plagg av päls eller skinn. Det är ett arbete som kräver att man är modeintresserad och händig.

Körsnären kan arbeta som egen företagare, som anställd i butik eller inom pälsvaruindustrin. De arbetar med päls eller med skinn.

Körsnären ska behärska många olika arbetsuppgifter. De sorterar och väljer ut de skinn som ska användas. Sedan skär de ut plaggen för hand. De utför också en del sömnadsarbete. Det är körsnären som konstruerar mönster till skinn- och pälsplagg och som leder sömnadsarbetet. De samarbetar ofta med pälssömmerskor som syr efter deras anvisningar.

I arbetet kan också ingå att reparera, ändra och rengöra pälsar.

De arbetar ofta i butik där pälsar finns till försäljning eller där kunder lämnar in pälsar för reparation. Det är viktigt att man tycker om att ha kundkontakter.

Körsnärer som arbetar vid ett större företag kan kallas pälsmodellör. Då är det de som planerar modellkollektioner, gör skisser och utarbetar mönster för tillverkning av plagg i pälsskinn.

För att bli körsnär krävs att man är händig och noggrann.

Ortopedisk sadelmakare

Sadelmakare, yrkesmän som arbetar inom många områden och material.
I grunden är det läderhantverket är det som förenar oss.
Ortopedsadelmakeri och handikappanpassningar är andra specialkunskaper en sadelmakare kan ha.
Ett mångfacetterat yrke som står för tradition, kvalitet och förnyelse.

Tillskärare

Som tillskärare ansvarar du för tillskärning, materialanskaffning och planering av alla sömnadsarbeten och avprovningar av kostymer inom herrskrädderiet.

Modister

Modister designar och syr damhattar. Ibland använder de symaskin men oftast syr de hattarna för hand. De som tillverkar herrhattar kallas hattmakare.

Modister designar och syr damhattar. De arbetar ofta i ateljé eller butik, som egna företagare eller som anställda.

Modisten kommer tillsammans med kunden kommer fram till hur hatten ska se ut och tillverkar därefter hatten. Modister kan använda ett mönster eller dra och pressa en hatt med hjälp av en kaplin, en stomme som är formad som en hatt. Ibland använder de symaskin, men ofta syr de för hand.

Sömmerska

En sömmerska syr och ändrar kläder. Man arbetar antingen inom konfektionsindustrin eller med mer hantverksmässig sömnad av kläder.

Skräddare

Att arbeta som skräddare är ett hantverksyrke. De tillverkar och ändrar kläder speciellt för varje kund. Skräddare arbetar ofta i en ateljé som egen företagare.

Skräddarna diskuterar med kunden hur plagget ska se ut och tar ett antal mått på kunden så att de i detalj vet vilken storlek plagget ska ha. Därefter ritar de mönster till plagget efter kundens mått. Tillsammans med kunden väljer de tyg och bestämmer hur detaljerna på plagget ska se ut. Ett viktigt moment är sedan när tyget skärs till. Arbetet kräver stor kännedom om olika tyger och deras kvalitet.

När skräddarna syr plagget träffar de kunden flera gånger för provningar och gör då också de ändringar och justeringar som behövs för att plagget verkligen ska passa. Skräddare syr också om gamla kläder efter kundens önskemål.

De kan även arbeta i klädbutiker som försäljare eller som avprovare, vilket betyder att de gör ändringar i färdigsydda konfektionsplagg så att de passar kunden.

Skräddare är ofta specialiserade på herr- eller damskrädderi. Det finns också skräddare som är specialister på olika plagg till exempel uniformer eller teaterkostymer.

Som skräddare kan man också arbeta inom konfektionsindustrin, bland annat med att ta fram modellplagg som sedan kopieras i fabriker.

När man arbetar ensam måste man behärska alla moment i tillverkningen av ett plagg som mönsterkonstruktion, tillskärning, materialval, provning och sömnad. Men det är inte nödvändigt för skräddare att ha kunskaper i tillskärning. Om man är anställd i en ateljé är det vanligt att man istället samarbetar med en tillskärare.

Skomakare

 

Garvare

Garvare garvar skinn, stoppar förunnelse processen i råhudarna och gör skinnet till en användbart material. Det är ett av de absolut äldsta yrken vi känner till. Det har anor tillbaks till den tiden då naturfolket själva var tvungna att göra skor och kläder, långt före den tiden när marknads och handelsplatser började finnas.

Skinnhantverkare

 

Konsthantverkare

 

Mönsterkonstruktör

 

Designer

 

 

Till vår webbutik
följ denna länk

 

Har du rätt attityd?
Vi har skinnförklädena!

kockförkläden

 

Öppettider i butiken i Ramnäs

Mån- Fredag 11-16
Lördag 11-15

 

 

MABE SkinnFasoner

 

Armband i läder

armband

Armband bra present!

 

Vit boa till festen!
 

boa i lammskinn

Silkeslen varm och snygg

 

Presenter till .......

 

 

Till vår webbutik
följ denna länk

 

                                         MABE SkinnFasoner HB  Lancashirevägen 4 730 60 Ramnäs  Telfon 0220-382 52  senast uppdaterad 2014-06-01  webbmaster: Christina Berlin      
                                         www.mabeskinnfasoner.u.se  E-mail : info@mabeskinnfasoner.u.se   Webbutik : www.skinnhantverkarna.se
                                         Alla bilder, fotografier på denna sida är copyright skyddade av MABE SkinnFasoner HB